Mötesplatser

 När man kör bil på mindre vägar händer ibland att vägen är för smal för att man ska kunna passera en annan bil utan att sakta farten och se på varandra för att se till att den andre kan köra vidare utan att skadas. Ibland finns speciella ställen utmärkta med ett trafikmärke där vägen gjorts bredare så att den ene kan stanna och släppa fram den andre riskfritt. "Mötesplats" heter märket. Sådana trafikmärken skulle jag vilja sätta upp då och då i människors liv. Vi behöver mötesplatser där vi saktar ner farten, tittar varandra i ögonen och kollar att den andre är ok och kan släppas vidare till nästa mötesplats på sin livsvandring.

Jag har själv förmånen att vara med i flera sammanhang där vi möts och samtalar och delar våra liv en stund. Utbyter tankar och idéer, diskuterar och delar och ser en bit av våra egna och varandras vägar. Jag har skrivit om det tidigare här på bloggen. Denna vecka har jag haft två kvällar med sådana möten.

I tisdags var den träff med en grupp vuxna som samtalar kring Frälsarkransen

 

http://www.youtube.com/watch?v=Ap0uqMezjEY&feature=player_embedded

 

Vi pratade denna gång om Hemlighetspärlorna och bön. Samtalet rörde sig kring högt och lågt, vitt och brett. Vi delade gamla och nya tankar och fick alla med oss något nytt hem den kvällen.

 

 

 På torsdagkvällen var det ungdomskväll och vi hade inget speciellt planerat. Väldigt snabbt kom diskussionen igång kring alla möjliga ämnen; politik, rasbiologi, abort, musik, är vi bortskämda?, vem är "svensk"?, alkohol, droger... och mycket mer. Många var engagerade i argumentationen och några valde att aktivt lyssna. Spännande tankar delades och nya tankar väcktes och alla växte en bit ytterligare, precis som tulpanerna i min trädgård. Envist sticker de upp ur snön, för nu är det dags. Det finns en sådan oerhörd kraft att lite kyla och snö inte kan hejda växandet.

Min önskan är att vi, oavsett ålder, aldrig ska sluta vara nyfikna och därmed sluta växa. Att de "kläder" vi har ska vara töjbara och växa tillsammans med oss och att vi alltid ska ha möjlighet att hitta mötesplatser där vi får stanna till en stund på vår livsvandring. Då blir våra "kläder" inte trånga och färglösa utan sprakande och vackra och aldrig riktigt färdiga, "...och det är som det ska."

Vårspaning

 

 

Efter intensiva veckor på jobbet har jag haft några lediga dagar. Härligt att få hämta kraft igen. Lagom till ledigheten kom solen, men ingen direkt värme. Trots det relativt kyliga vädret ser man hur snötäcket krymper. Det har varit en osedvanligt lång vinter och snön ligger fortfarande nästan en halvmeterdjup på många ställen, men den kalla nordanvinden har lugnat sig och man kan njuta av att vara ute och suga i sig energin från solens strålar. Så mycket som vi längtat efter våren denna gång kan man inte annat än jubla och förundras över de vårtecken som dyker upp. I en dikesren hittade vi igår årets första små tussilago. Tänk att en lite blomma kan fylla en med så mycket glädje och hopp!

 

 

 

 

 

 

Isarna är fortfarande tjocka och underbara att vandra på. Att få gå runt mellan öar och uddar som vi älskar att paddla mellan på sommaren ger verkligen perspektiv på livet i Norden. "Förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå...". För att göra en sådan utflykt är det två saker man inte får glömma att ta med sig: isdubbar och kaffetermos!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

För många år sedan hade vi i vår ungdomsgrupp en flicka från södra Tyskland som var i Sverige ett år. Hon och hennes familj hade besökt Sverige många gånger, och när de kom hit en vår undrade de mycket varför alla svenskar ställde sig med ansiktet upp mot himlen så fort de kom utomhus. Efter en vinter här sa hon: "Nu förstår jag!"

                                                           Välkommen tillbaka kära sol! 

 

 

Påsk

Stilla veckan och påsken har passerat i en rasande fart. För oss som arbetar i kyrkan är "stilla veckan" allt annat än stilla, men väldigt mycket fylld av aktiviteter. För min egen del har det handlat om att bl.a. ha påskvandringar för att berätta om påskbudkapet för "barn" i alla åldrar. Jag och mina kollegor brukar berätta om Jesu sista vecka i livet, hans död och uppståndelse för barn, ungdomar och vuxna på lite olika sätt. För att ge en insikt och en upplevelse brukar vi göra en vandring tillsammans inne i våra kyrkor. Vi stannar vid olika stationer där berättelse och sång eller musik får hjälpa berättelsen vidare. Tillsammans är vi lärjungarna som upplever tillsammans. Så fantastiskt att få dela den viktigaste veckan i kyrkans år med barn, unga och vuxna och visa varför vi firar påsk!

Man får också lära sig en del av barnen... En ung man på 5 år gav oss en ny insikt när vi sa att vi skulle berätta om Jesus: "Vi var på Teneriffa och där har Jesus sitt kontor!" Spännande! Visst blir man nyfiken och vill gärna besöka det kontoret?
En dam på 4 år sjöng högt och glatt med i alla sånger, men på sitt alldeles egna språk. Fantastiskt och underbart!

Den 12:e och sista vandringen denna gång var tillsammans med våra arbetskamrater på skärtorsdagens morgon. Speciellt att få dela och vandra med kollegor som många av dem själva arbetar med denna berättelse så intensivt, men inte på detta konkreta sätt.

Vad är betyder påsken för oss egentligen? Några dagars extra ledighet när längtan efter våren är som starkast? Tid att hinna umgås med släkt och vänner? Dagar för eftertanke och funderingar kring livets mening? För mig är det allt detta i en förunderlig och salig blandning. En tid att umgås, men också en tid för eftertanke. Jag har fått vara med om påskens helt olika gudstjänter och leva med i händelserna som är grunden för min tro och mitt liv, men jag har också fått träffa min son och hans familj med vårt underbara barnbarn. Också det en grund för meningen med mitt liv. Känner mig välsignad och tacksam på flera nivåer.