lördag 13 april 2013

Mötesplatser

 När man kör bil på mindre vägar händer ibland att vägen är för smal för att man ska kunna passera en annan bil utan att sakta farten och se på varandra för att se till att den andre kan köra vidare utan att skadas. Ibland finns speciella ställen utmärkta med ett trafikmärke där vägen gjorts bredare så att den ene kan stanna och släppa fram den andre riskfritt. "Mötesplats" heter märket. Sådana trafikmärken skulle jag vilja sätta upp då och då i människors liv. Vi behöver mötesplatser där vi saktar ner farten, tittar varandra i ögonen och kollar att den andre är ok och kan släppas vidare till nästa mötesplats på sin livsvandring.
Jag har själv förmånen att vara med i flera sammanhang där vi möts och samtalar och delar våra liv en stund. Utbyter tankar och idéer, diskuterar och delar och ser en bit av våra egna och varandras vägar. Jag har skrivit om det tidigare här på bloggen. Denna vecka har jag haft två kvällar med sådana möten.
I tisdags var den träff med en grupp vuxna som samtalar kring Frälsarkransen
 
 
Vi pratade denna gång om Hemlighetspärlorna och bön. Samtalet rörde sig kring högt och lågt, vitt och brett. Vi delade gamla och nya tankar och fick alla med oss något nytt hem den kvällen.
 
 
 På torsdagkvällen var det ungdomskväll och vi hade inget speciellt planerat. Väldigt snabbt kom diskussionen igång kring alla möjliga ämnen; politik, rasbiologi, abort, musik, är vi bortskämda?, vem är "svensk"?, alkohol, droger... och mycket mer. Många var engagerade i argumentationen och några valde att aktivt lyssna. Spännande tankar delades och nya tankar väcktes och alla växte en bit ytterligare, precis som tulpanerna i min trädgård. Envist sticker de upp ur snön, för nu är det dags. Det finns en sådan oerhörd kraft att lite kyla och snö inte kan hejda växandet.


Min önskan är att vi, oavsett ålder, aldrig ska sluta vara nyfikna och därmed sluta växa. Att de "kläder" vi har ska vara töjbara och växa tillsammans med oss och att vi alltid ska ha möjlighet att hitta mötesplatser där vi får stanna till en stund på vår livsvandring. Då blir våra "kläder" inte trånga och färglösa utan sprakande och vackra och aldrig riktigt färdiga, "...och det är som det ska."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar