Efter intensiva veckor på jobbet har jag haft några lediga dagar. Härligt att få hämta kraft igen. Lagom till ledigheten kom solen, men ingen direkt värme. Trots det relativt kyliga vädret ser man hur snötäcket krymper. Det har varit en osedvanligt lång vinter och snön ligger fortfarande nästan en halvmeterdjup på många ställen, men den kalla nordanvinden har lugnat sig och man kan njuta av att vara ute och suga i sig energin från solens strålar. Så mycket som vi längtat efter våren denna gång kan man inte annat än jubla och förundras över de vårtecken som dyker upp. I en dikesren hittade vi igår årets första små tussilago. Tänk att en lite blomma kan fylla en med så mycket glädje och hopp!
Isarna är fortfarande tjocka och underbara att vandra på. Att få gå runt mellan öar och uddar som vi älskar att paddla mellan på sommaren ger verkligen perspektiv på livet i Norden. "Förunderligt och märkligt, omöjligt att förstå...". För att göra en sådan utflykt är det två saker man inte får glömma att ta med sig: isdubbar och kaffetermos!
För många år sedan hade vi i vår ungdomsgrupp en flicka från södra Tyskland som var i Sverige ett år. Hon och hennes familj hade besökt Sverige många gånger, och när de kom hit en vår undrade de mycket varför alla svenskar ställde sig med ansiktet upp mot himlen så fort de kom utomhus. Efter en vinter här sa hon: "Nu förstår jag!"
Välkommen tillbaka kära sol!
Visst är det ett under! Varje år!
SvaraRadera