När tankar far runt och huvudet är fullt blir det svårt att sova. Det senaste året har det varit så för mig. Just när jag är som tröttast och bara vill sjunka in i vila och mörker kommer tankarna. Hur kommer det sig att de vaknar när jag vill sova? Frågor som söker svar, ord som vill bli sagda och tankar som vill bli välformulerade meningar för att ge själsro. De växer och växer medan jag borstar mina tänder och tvättar mitt ansikte. På något sätt blir själva kvällsritualen, då jag borde tvätta av mig och lämna dagens bekymmer och komma till ro, i stället som att gå in i ett nytt arbete - nattens tankemalande.
Varför finns det ingen avstängningsknapp för tankar? Det är som med en del nya apparater vi har i vårt hem; TV:n, någon radio, en lampa här i Retreaten, de går inte att helt stänga av. Strömen bryts inte helt utan en liten, röd lampa lyser och visar att det är elektrisk spänning kvar. Så är det med min hjärna. Ibland är det inte bara en liten lampa som fortfarande lyser inne i mitt huvud utan det är som en stark strålkastare. Med apparaterna i hemmet kan man ändå lösa problemet med att dra ur sladden eller ha en särskild sladd med en dosa med egen avstängningsknapp kopplad till den apparat man vill göra strömlös. Var finns den sladdosan som man kan koppla till min hjärna?! Något för näste nobelpris-kandidat?
Något som däremot gör mig lugn ock hjälper mig att inte tänka alls är är när jag och maken ger oss ut i våra kajaker. En stilla paddeltur i vår lilla å, där träden hänger ner mot vattnet och ger oss möjlighet att paddla som genom en grön tunnel på vissa ställen, fyller oss med förundran. På andra ställen har jorden spolats bort och trädens rötter ligger blottade och man känner nästan som om man stilla flöt genom mangroveträsk. Så glider man förbi bävrarnas bo och högt ovanför jublar fåglarna mot solen.
Men det allra bästa är att få komma ut på havet. Med öppna horisonter, där stora klippblock och öar här och där i vattnet är det enda som hejdar blicken korta ögonblick. För övrigt kan ögonen bara ta in ljuset och de dova färgerna när himmel och hav möts. Något händer i mig där; det blir alldeles tyst inombords. Ett lugn fyller mig och jag vilar helt och fullt. Där finns min avstängningsknapp och den inre vilan gör mig gott. Ibland får vi sällskap av sjöfåglar en stund eller av havsörnen som svävar högt över våra huvuden. Inte går det att grubbla då! Där och då kan man bara vara och det ger läkedom och kraft. Fylls av tacksamhet över att ha den möjligheten!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar